Klänningsmonstret

Tekla är inne i en tung klänningsperiod. Hon vill alltid ha klänning, eller "klänging" som hon säger själv. Helst ska det vara lite finare klänningar också, inte nån tråkigt praktisk vardagsklänning som kanske egentligen är en tunika. Klänningar är långa. Och strumpbyxor är definitivt bättre än byxor till.

Här har hon valt kläder och frisyr helt själv. Efteråt var hon mycket nöjd. Men så kom det olyckligt: "Men nu kan ju inte farfar se vad fin jag är". Så då tog vi den här bilden för att farfar också skulle kunna se. Så var allt bra igen. Varsågod farfar!

Härom morgonen hade vi (trodde vi!) lyckats övertala henne att ta på sig just en sådan där praktisk klänning/tunika. Hon gick in på sitt rum men kom snabbt tillbaka och hävdade att "dom där som bor i dockskåpet sa att jag inte fick ha den! Dom sa att jag skulle ha den där randiga gula och vita!" (en favorit, se bilden). Efter mycket tjatande kan hon ibland börja förhandla och erbjuda sig att ha byxor på sig om hon bara får ha den där opraktiska fina klänningen hon fastnat för.

Vad gick snett? Våra feministiska ambitioner har tydligen inte haft nån större genomslagskraft här. Är det den där Barbie-dockan som bor i dockskåpet som pratar mode med Tekla och förstör allt? Går det över? Kommer hon börja sminka sig snart? (Nagellack är redan mycket populärt.)