Lärt om livet (och döden)

T: Vad heter morfars mamma?
M: Astrid. Gammelfarmor vet du?
T: Vad heter morfars pappa?
M (eftertänktsamt och pedagogiskt): Jaaaa... Han hette Erik men... ja... han finns inte längre. Han är i himlen.
T (blixtsnabbt): Han är död va?!

Stairway to hell

Trappan som vi har skrapat och slipat och donat med i ett antal timmar är tydligen inklädd med - ASBEST!

Okej. Känns inget vidare att ha haft barnen här och att vi bott i huset under tiden. Efter att vi blivit blivit mer eller mindre uppskrämda efter olika telefonsamtal och webbsidor fick Linus till slut tag på en rådgivare på Previa: ingen fara på taket men slipa för guds skull inte mer!

Nu är asbestresterna noggrannt överspacklade och vi har gått över till plan B (som inte fanns innan gårdagen): ett stepkit.

För att allt skulle bli ännu lite sämre var Nils vaken och skrek och grät större delen av natten. Bära, bära. Vårdcentralen idag och nytt penicillin. Tredje öroninflammationen sen i påskas. Nils är nog ett öronbarn.

Det rör sig

Det har varit på gång ett tag nu men det är svårt att veta när det räknas. Men nyss kröp han in i Teklas rum och hämtade en leksak och sen kröp han tillbaka ut i hallen till mig igen. Så jag tror det räknas nu:

Nils kryper! (Och tand nummer tre och fyra har äntligen brutit igenom!)

Klarbär

Vi har många klarbärsträd i trädgården, sex stycken tror jag. Jag tycker inte om klarbär men det är otroligt vackert när alla träden blommar. Nu har de blommat över och det känns långt till nästa vår.



När jag var liten samlades hela släkten här hos mormor och morfar när bären var mogna och hjäptes åt att plocka. Vi klättrade på stegar med hinkar hängande på ståltrådskrok. Sen blev det storkok och massor av saft. Vi hjälpte till att peta ut kärnorna med hårnålar. Jag tycker inte om klarbärsaft heller men jag har fina minnen från de där dagarna.

1:37:38

Pappa L sprang snabbt som vinden i Göteborg. Och vi hejade allt vad vi orkade, Ida, Maria, Nils och jag. I tre sekunder ungefär. Sen hade han sprungit förbi. Men jag tror han tyckte om att vi stod där i alla fall.

Innan vi kom dit hann Maria och jag vara latte-mammor på stan och ta upp plats och vara i vägen med barnvagnar och barnstolar och barnmat. Omväxlande för en småstadsmamma som jag... Lite mer av sånt blev det ju också när Tekla var bebis och man inte hade en "tvåa" på brädan med sig överallt.


Världsvana Ida (t.h.) och sysslingen från landet...

Tekla var kvar hos kusinerna i Hällingsjö och lekte när vi åkte in till stan. Undrade dan därpå om vi skulle "heja på pappa?". Ja, just det ja... Så hade vi ju pratat innan. Så på söndagen spelade Leo, Petter och Linus fotboll i trädgården. Och vi hejade och hejade på pappa...


Heja pappa!

Hej igen

Jadå, vi är sjuka igen. Nils har haft ett par anfall av falsk krupp (tror vi i alla fall) och över 40 graders feber. Han är lite bättre nu. Tand nummer 3 och 4 verkar dessutom vara på gång och gör livet extra besvärligt. Tekla hade också feber idag och fick stanna hemma från dagis.

Förhoppningsvis är alla pigga på fredag så vi kan följa med och heja på pappa Linus när han springer Göteborgsvarvet! Och träffa lite kusiner och sysslingar förstås. Men som vanligt vet man ju inte hur det blir. Tänk när man planerade saker och så blev det alltid av. Innan vi fick barn alltså. Det var andra tider...

Men vi hade i alla fall en toppenhelg! Se själva:

Fredag

Tekla och Emil (syssling) har poolpremiär!

Nils testar solhatten men håller sig i skuggan.

Lördag

Första grillkvällen.

Söndag



Tekla och Olle provar den vattensprutande krokodilen.

Tekla 3 år!

5 maj, sol, Ja må hon leva, paket, varm choklad och ljus och tulpan på brickan. Vår stora stora lilla tjej.

Kalas 2

Tjocka släkten i Vadstena kom på ett soligt tårtkalas i trädgården söndagen den 4 maj.

Kalas 1

Hur fångar man fyra kusiner, en farmor och en gammelmormor på bild samtidigt? Inte så här men en bra dag var det i alla fall.


Fina presenter från mormor Margit: en nystickad dockkofta och farmor Ainas gamla dockkläder. Lillans klänning har Teklas farmors mormor stickat - det ni!