Slut(m)ammat

Jag börjar jobba imorgon. Återstår att se om Linus vill ta över rapporteringen från hemmafronten eller om jag orkar sammanfatta nånting då och då. Det kommer i alla fall vara Linus som har kollen framöver så det bästa kanske vore att han skrev något ibland. Lite uppmuntran kan han nog behöva. Om det nu är nån som läser här?

Nils ett år!

Grattis från Pappa, Mamma och Tekla! Och tack till alla som kom på kalas i lördags (vår kamera är trasig så bilder från helgen mottages tacksamt).

Skåne

Första veckan i augusti åkte vi ner till Tvillingaboden på Österlen i Skåne. Farmors Ainas Gustaf är uppväxt i Åhus och hans pappa, som var ålfiskare, hade sina fiskebodar här. Nu är det Gustafs bror Hans, "Hånsa", som driver fiskeri- och restaurangverksamhet här.


Vi bodde i den här boden som är ombyggd till sommarstuga. Den ligger precis vid stranden. Det ser inte så stort ut men vi fick lätt plats: Aina, Gustaf, Tulsa, Tekla, Nils, Linus, jag och mina föräldrar som också var nerbjudna.






Det var som sagt bara några meter mer till havet. Linus och jag badade första dagen när vi kom fram på kvällen. Då var det soligt och fint men kallt i vattnet.


Hånsas fru Maria är textilkonstnär. Hon har gjort tavlan som hänger över soffan. Maria träffade vi förra sommaren när hon ställde ut på Vadstena konstgalleri.



Vädret var inte precis bästa tänkbara: blåst och regn och lite, lite sol om vartannat. Men vi hade många utflykter inplanerade. Här promenerar Tekla ut från Kiviksgraven.


Det är häftigt att ha sett det på riktigt.


Det var full storm vid Ale stenar men vi måste ju bara upp och se det.






Tillbaka vid Hanöbukten och Tvillingaboden bjöd Hånsa och Maria oss på ett litet "ålagille".

Vi fick smaka två ålrätter, rökt och stekt. Mmmm... En och annan snaps blev det också. Hånsa spelade och sjöng. Tekla dansade, dansade, dansade. Hon grät när vi skulle gå för det var så roligt och hon ville inte gå hem. När vi kom tillbaka till stugan sken hon plötsligt upp. Hon hade trott vi skulle åka hem och blev jätteglad när hon förstod att vi skulle stanna.


Mamma och pappa firade silverbröllop därnere.


Dan därpå väntade fler utflyktsmål, bl.a. ångtågsfärd mellan S:t Olof och Brösarp, Keramika Fantasia där Ainas väninna Eva bor och arbetar och Olof Viktors bageri och kafé (som var jättefint men inte imponerade lika mycket som Gustafs eget surdegsbröd).


Sista dagen var det ganska fint. Då passade vi på att njuta av lugnet vid havet och stranden och se på när Hånsa satt och knöt på sina hommor (känner mig inte helt säker på ålafiskebegreppsvärlden här...). Precis utanför knuten växte... eh..hm... en väldigt ovanlig växt (Gustaf kanske kan fylla i här också?).


Vi kommer gärna igen. Om vi får?

På väg...

Idag tog Nils sina första två små stapplande steg! När varken Linus eller jag var hemma förstås... Min lyckliga moster med spännande halsband var den han snubblade fram emot. Men sen gjorde han det igen när jag kom hem. Och så tog han ett steg mot Lina. Och ett mot pappa nu ikväll. Snart så...

Och så har Torstensson ankomst inspirerat honom till att utöka ordförrådet (=mamma, pappa, titta, dä) med ett läspande "tisse".

Läskigt men spännande när frysen frostas av.

Kolmården

Upptäckte just att Josefine skrivit ett inlägg med samma rubrik, och det är väl inte att undra på: Kolmården är ju en riktig sommarklassiker! Vi var där den 31 juli.Det var en het dag och mycket folk men vi tyckte aldrig det kändes riktigt trångt. Vi tog god tid på oss och gick bara i djurparken, hoppade över linbanor och safariparker.

Tekla tyckte det var jättekul, det var fantastiskt att sitta bredvid henne under delfinshowen (Nils och pappa passade på att ta en tupplur då). Hon hoppade i takt till musiken, klappade händer och tittade med Kolmårdens största leende och ögon på hoppande delfiner och sprutande vatten.

Annars var nog getterna man fick klappa favoriten. Och apan som kissade jättemycket. Och så Bamseland förstås. Tekla kramade Lille Skutt två gånger. Fast egentligen fick man bara krama en gång.

Linus och jag gillade tigrarna bättre.

Och noshörningarna.

Nils tyckte det var varmt. Det var inga problem att ha honom med, han var på gott humör hela tiden och sov lite då och då men det där med djuren... det la han nog aldrig märke till.

När vi kom tillbaka till Vadstena åkte vi raka vägen till Tycklinge och slängde oss i sjön - underbart! Nästa bil vi köper ska ha AC...



Svennewalls: Nästa gång hoppas jag vi kan åka ihop igen. Den här gången fick vi nöja oss med att vi såg Nina med familj skymta förbi vid flera tillfällen!